Canal Hotel, torsdag 2003-05-23

Med anledning av de tre nya repeaterkanalerna som nu tillkommit så ska radiorummet börja med passning på alla dessa. Därför måste vi också etablera fyra antenner, en för respektive frekvens. Eftersom det bara handlar om att kunna nå de fyra repeatrarna som nu sitter uppe, två i masten utanför FN-området och två på Hotel Palestin, behövs ingenting märkvärdigt i antennväg.
Det blir en standard 12 meters teleskopmast och fyra vikta dipoler. För mig, Jon och Thomas handlar de om några timmars effektivt jobb i den varma solen.


Först blir den skruvning av antenner och mast. Därefter resning. Vi blir totalt sex personer som drar upp masten, ganska lagom, även om det teoretiskt skulle vara möjligt att resa den på 2-3 personer.

Diya kommer och hjälper till lite också, och när det väl är dags för mastresning blir vi sex personer. Ardian, den nya radiooperatören som ska styra upp trafiken i etern och handhavandet i radiorummet har precis anlänt och dyker också upp.
Nu är vi tre svenskar, en slovenier, en armenier, en irakier och en från Kosovo. Att jobba för FN betyder en väldig blandning av människor från olika delar av världen.

Söndag, flygplatsen igen.

I takt med att FN-arbetarna börjat strömma till blir efterfrågan på utrustning stor.Vi får nu in flera flighter från Dubai med mer utrustning. Denna gång är det bland annat dieselelverk, modell större som vi ska hämta.


FN-planet på plattan. Amerikanerna hjälper oss att lasta ur utrustningen.

Med flighten kommer också Bill Campbell, en australiensare som ska jobba med installation av elverken. Urlastningen av planet går denna gång ganska fort, eftersom det är färre lådor som behöver lyftas ur.


Larissa övervakar avlastningen på Bagdads flygplats. Högra bilden är från Canal Hotel, där Thomas inspekterar ett av de gamla Volvo Penta-elverken

Ström i Bagdad är ett kapitel för sig. I alla fall på Canal Hotel. Varje dag är en dag av strömavbrott. Det beror i huvudsak på att FN-fientliga personer skjuter på kraftverkens isolatorer som förser just Canal Hotel med ström. Ibland är också hela stan strömlös, det syns speciellt på natten då hela staden kan vara svart. De lokala irakier som jag pratat med berättar att de hemma i sina hus kan ha ström några timmar om dagen. Oftast är det på bestämda tider som ström finns där.
Men Canal Hotel klarar sig bra, nästan all elektronisk utrustning är kopplad på UPS och två elverk finns och går nästan ständigt. Emellertid ska nu alltså dessa ersättas av ett 1500 ampers, åtta ton tungt dieselelverk från FG Wilson.

Melonätarkväll i Tun Myat Hall, restaurangen på Canal Hotel.

Vid det här laget är vi ganska tjenis med alla här, i synnerhet de som jobbar på Canal Hotel. I restaurangens kök är vi till och med betrodda att själva koka kaffe och diska och när vi vill ha något bakom disken, går vi helt enkelt bara in där bakom, hämtar en läsk eller ketchupflaska och lägger pengarna på disken. Vi har blivit ett gäng som oftast träffas på eftermiddagen/kvällen när arbetsdagen är slut och äter och dricker något. Ibland har någon person försvunnit och ibland kommer någon till. Oftast är det vi från FITTEST som samlas och därefter ansluter fler. Kvällarna blir inte så mycket mer händelserika än så. Vi har även kört en liten filmkväll med DVD på storbildsteven i "baren" (som inte är någon riktig bar utan mer än akustiskt sett hemsk uteplats som man helt och hållet klätt med blått plasttak som får ljuset att bli konsitgt blått)

Bagdad city, vattenpipans dag 2003-05-28

Efter min övertygelse av Marco som jobbar på UNSECOORD om att vattenpipa är något så har han bestämt att han vill ha en. Vi åker därför iväg med en bil in till stan. Först för att gå på några affärer och handla lite mat och andra saker och sedan bär det av mot vattenpipaffären.


Jag tror den största sorteringen tobak jag skådat någon gång finns här. Även om det är trångt är det förhållandevis välordnat inne i affären.

Affären består av ett litet hål i väggen, utefter en av Bagdads gator. Väl inne så hittar man väggarna fullständigt belamrade med olika sorters vattenpipor. I taket hänger läderslangar i olika färger och variationer.
Mitt på golvet finns flera bord med en slags invertering av en vattenpipa som man integrerat i själva bordet och därslangen ansluts på sidan. Kitchigt så det förslår. De flesta av piporna är från Egypten men även en del från Syrien återfinns.
Priserna är inte extremt billiga, men ganska moderata.

Marco får tag på affärens förmodligen dyraste pipa. En rund konstruktion som man kan snurra på. Priset på den är $200, med alla tillbehör går den lös på $260.

Själv handlar jag en liten, portabel variant.

Torsdag = barbecuekväll

Torsdag är början på den muslimska helgen. Så fram mot 17-tiden är korridorerna på Canal Hotel lika tomma som en kommunalbyggnad kl 14.00 en fredageftermiddag.
Premiär för den nybyggda barcecue arean blir det så fram mot kvällen. Ingen grillad fläskfile i muslimland dock.


Omgiven av kontainrar kan det med lite grillat bli ganska trevligt.

Med bestämdhet har jag för mig att fredgmorgonen skulle bli vår första sovmorgon sedan ankomsten till Bagdad.
Uppslutningen blir ganska bra. Internationell prägel i allra högsta grad kan man säga.
Det sägs att det är Kristi Himmelfärdsdagen idag. Vad vet vi?

Fredag, sovmorgon?

Eftersom det inte är något som händer varje dag, sovmorgon alltså, så kommer jag inte ihåg om det verkligen är så att vi har sovmorgon till kl 10.00, men det är mycket möjligt.
Dagen börjar i alla fall med lite truckkörande och flyttning och föreberedande av plats för nytt gods som väntas in med FN-planet på morgonen.

Thomas och Jon kör truck

Vi på FITTEST har hyrt en truck med förare och allt för $50 per dag. Priset den första tiden var det dubbla, men är nu förhandlat ned. Eftersom man som lokal irakier inte jobbar mer än mellan 9-15 och däremellan har lunch en timme så blir det inte alltid så mycket köra vår vår irakiske vän. Vi jobbar ju lite andra tider och startar vid behov helt enkelt trucken själva med en Leatherman i tändningslåset. På eftermiddagen åker vi åter igen ut på flygplatsen för att hämta mer utrustning. Som vanlig är det en mycket varm dag, men aningen molnig, tack och lov, flygplatsen brukar vara en het tillställning. Denna gång blir det en seg väntan, eftersom det samtidigt pågår urlastning av ett annat plan med förnödenheter och vi får snällt vänta på att pallyftare ska bli ledig.

Jon och jag passar på att åka bort till PX:et för att handla lite amerikanska varor. PX är en slags butik som man satt upp för att sina egna amerikanska soldater ska kunna handla allt ifrån jordnötssmör till CD-skivor. Här i Bagdad ligger den vid flygplatsen. Det visar sig dock när vi kommer fram att det är hundratals amerikanska soldater i kö före oss, och FN-arbetare är icke prioriterade på något sätt, så vi återvänder till landningsbanan igen. Till slut får vi på all last på lastbilarna och vi kan börja rulla tillbaka mot basen. Eftersom klockan nu närmat sig sex blir det att pinna på hemåt, 19.00 är tiden då man måste vara tillbaka innanför campen. Dessutom är det ett möte på Canal Hotel för internationell FN-personal.

Avlastning med hjälp från amerikanerna.

Dessvärre har man nu börjat sätta upp allt fler checkpoints i Bagdad och vi hamnar mitt i trafikkaoset på motorvägen. Flera stridsvagnar reducerar tre filer till en, så det går trögt framåt och vi kommer inte fram förrän efter 19.00.

Sedan vi kom till Bagdad har säkerhetsläget inte förbättrats på något sätt. Snarare tycks rapporteringen om incidenter öka och i området vi bor i sker de flesta händelserna. Nattetid flyger nu helikoptrar över oss. De är svarta och flyger utan positionsljus och kan nätt och jämnt uppfattas när de passerar campen, trots att de kommer in på låg höjd.
Skottlossningen nattetid fortsätter, någon gång är det endast ett enstaka pistolskott, ibland tyngre kulspruteeld. Man ser ofta lysgranater på himlen bara någon kilometer bort.

Baksidan av Canal Hotel 2003-05-31.

Sedan vi anlände till Bagdad har vi i princip inte haft en ledig dag. Mycket annat finns heller inte att göra än att jobba.
Under lördagen ska vi så lyfta den åtta ton tunga generatorn på plats på baksidan av hotellet.
Bill som också jobbar för FITTEST är ansvarig för installationen och vi hjälper honom med monteringen.


Bill övervakar inborrningen av förankringen av generatorn. Till höger mäts generatorn in så att den står i absolut våg.


Naturligtvis är mobilkranen som kommer för klen för att orka lyfta generatorn rakt ut från lastbilsflaket, trots att en som skulle vara tillräcklig för detta ändamål har beställts. Det löser sig ändå till slut.

Första måndagen i juni

Att Bagdad varit varmt är helt klart. Varmare ska det dessutom bli, vi tycks känna varje dag som än varmare än den tidigare. Hittils har vi haft två kortare regnskurar. Den ena skedde nattetid. När det regnar här kommer det inte ned vatten, utan sandlera. Allting - kläder, bilar, hus, blir nedsmutsat.
Så trots sol och hetta så föredrar man hellre det än regn.
Några dagar her dessutom bjudit på lätt sandstorm, hela luften blir alldeles gulbrun och solen försvinner. Inte mycket bättre det heller eftersom sanden tränger in överallt och gör att det svider i ögonen.
Annars bjuder alltså vädret på mycket till variation, allt annat än solsken på mogonen möts med förvåning.


Ännu en utsiktsbild från toppen av masten. Här syns tydligt hela FN-compoundet. Till vänster tältcampen och våra gröna lagercontainrar med all utrustning i. I mitten bilparkering och diverse övriga servicebyggnader. Längst till höger Canal Hotel. I övre högra hörnet syns Canal Street, den stora vägen som går längs med kanalen. Strax hitom ytterligare två stora bilparkeringar. På den vänstra av denna står alla UNMOVICS fordon som inte används idag, på den högra övriga organisationers.

Denna måndag ska vi så upp i masten igen, det är dags att sätta upp ytterligare en repeaterantenn.
Vi måste lämna tillbaka den antenn som vi lånat av UNMOVIC, eftersom de ska tillbaka hit, så vi sätter upp en egen istället.


Diya kopplar av efter en tung klättring. Till höger vulkar jag en N-kontakt till den 2-stackade dipolen.

Det blir Diya och jag som klättrar och de övriga står kvar på marken och guidar upp antennerna när vi drar upp dem med en staglina.
Efteråt klättrar vi ned och hjälper till att montera solcellspanel för apparatrummet.

Detta är på annat sätt en stor dag, inte så mycket för oss, mer för FN. Det är nämligen dagen då högste chefen ska anlända.
Hans namn är Sergio Vieira de Mello och kan lätt klassificeras som en av de absoluta toppmännen inom FN.
Konvojen anländer på eftermiddagen till Canal Hotel och består av omkring 15 bilar. Hela entréområdet fylls av bilar och ett mindre massmediauppbåd. Ut hoppar också hans livvakter, därav en av dessa snart visar sig vara svensk.
Naturligtvis blir det genast en samhörighet svenskar emellan och vi lär snabbt känna varandra väldigt bra.

Tisdag - söndag

Dagarna rinner iväg nu, vad händer annars då? Livet på FN-området fortsätter, vi jobbar på med diverse olika saker
Vi fortsätter också att driva internetcafeét. Dagtid är det alltid packat med folk här inne. Nu har vi också utökat antalet platser från åtta till fjorton samt några extra där laptopanvändare kan ansluta sig till DHCP-server.
Som kuriosa så kan nämnas att det var från detta rum, ett tidigare konferensrum, som de allierade hade en av sina ledningscentraler just efter det att Bagdad intagits. Det var när amerikanarna sedan lämnade FN-byggnaden som plundrarna kom.


Cyber Café provided by FITTEST. Observera den käcka blå heltäckningsmattan, mycket trevligare än den grå slitna som finns överallt på hotellet. Till höger en gata i Bagdad där vi handlade kylskåp.

Det finns en väldigt bra och informativ hemsida som återspeglar det mesta som händer omkring återuppbygnaden här i Irak. Gå till www.agoodplacetostart.org. Där hittar man även information, rapporter, bilder och annat från vårt FITTEST-team. Kollegor till oss är även ute i andra delar av Irak och jobbar på liknande sätt som oss. Klicka här för att komma dit direkt.

Under torsdagen kör jag två QSO med Sverige via kortvåg, 20 watts uteffekt på 14 MHz.

Fredagen blir det barbecue igen, börjar bli standard minst en gång i veckan. Det är bra uppslutning och blandning på människor och det känns som om det är något som behövs här, för att umgås med andra internationals och koppla bort arbetet lite.


YI/SM0URK QRV! Sambandsutrustning i Bagdad för att genomföra ett QSO. Barret kortvågsradio, Thuraya satellittelefon, Palm, mm. Till höger Aramais uppe i masten.

På lördag blir det åter igen upp i masten, denna gång ska en ny repeater för ännu en säkerhetskanal sättas upp, primärt använd för eskort. Totalt har vi nu tre repeatrar vid Canal Hotel och två inne i city på Hotel Palestin. Jag och Aramais är de som klättrar upp.

På söndagen åker jag och Diya ut för att köpa ett kylskåp i området Hamra. Vi har behov av ett i vårt tält eftersom vi nu blivit tvingade att flytta ur från den svenska delen. Det blir ett Hitachi för endast $175.

Tisdag - fredag den 13

Första vardagen i Sverige efter någon långhelg, vad det än nu var för helg. Inget som vi märkte av här ändå.
Vi har fått uppdraget att montera in Codan HF-radio och Motorola mobilstationer med samtliga tillhörande antenner i sex alldeles nya Landcruisers.
Ett hästjobb som tar en hel del tid. Till vår hjälp tar vi Diya och han kontaktar även en lokal radioamatör som ska hjälpa oss med arbetet.



Det är många moment som ska utföras innan en bil är komplett. Det finns många skräckexempel på dåligt utförda montage, men utan att skryta allt för mycket så blir våra montage föredömliga.

Första bilen är alltid svårast, innan man kommit på trixen. Den tar nästan en hel dag. Sedan går det fortare, vi jobbar systematiskt men ganska lungt och inte under stress på något sätt. Lite av den irakiska mentaliteten "man ska vara rädd om det jobb man fått" har smittat av sig även på oss.
Det blir till att riva ut hela inredningen i mittkonsollen, flytta FM-radion för att göra plats för mobilstationen, montera Codan antenntuner på stötfångaren fram och dra jordkablage hit. Vidare ska alla kablage från antenner, kopplingsboxar och styrenheter dras fram. Huvudenheten för Codan monteras längst bak, ström ska dras fram hit, antenn för VHF-radio ska borras in i taket, kontakter tejpas och vilkas, etc, etc.
Med facit i hand så jobbar vi väldigt effektivt, sex bilar på tre dagar, man kan också säga fem på två dagar, klart godkänt.

Så när vi väl är färdiga så får vi ett bonusjobb: sju splitt nya Land Rovers ska monteras efter samma koncept!


Bilsemester i Europa är inget att rekommendera i en Land Rover. Just dessa bilar kommer från Roger Hess och hans demineingteam.

Det blir till att fortsätta veckan i samma hjulspår. Dessa bilar är något av de tråkigaste man kan hitta. Årets modell, men med design och inredning som en 70-talsbil. De är i sig en rullande sardinburk, spartanskt värre med udda engelska lösningar.
Lite grann på grund av dess extrem tråkiga enkelhet så går det ganska lätt att montera utrustningen i dessa bilar. Bilbatteriet sitter naturligtivs inte lätt tillgängligt i under motorhuven, utan i en låda under förarstolen. Men något till fördel för oss eftersom vi kan samla montage av radio kring batteriet.
Den sista kvällen jobber vi ända till 23.45 för att färdigställa montage av VHF-antenn på takräcket. Inte alls fel, med tanke på den anständiga temperaturen nattetid, endast c:a +37 grader.

När vi så är färdig har hela veckan gått och det är helg, det vill säga fredag. Fredag betyder också barbecue.


Vid barbecuebordet igen. Jag, Thomas och Ardian som snart ska lämna oss och åka upp till Erbil.